Sid 3
Helldéns medarbetare Jörgen Kjaergaard skapade det välkända triangelmönstret på torgets lägre nivå – ”Plattan”, som den kallas i folkmun (bild 2 nedan). Detta skapades genom ett mer praktiskt förfaringssätt där han utgick från den svagt inåtlutande ränna med dess dagvattenbrunnar för vattenavrinning som löper snett i mitten över torget, samt med de höjdskillnader och de olika lutningar ytan har. Kanske inspirerade av Helldéns vän konstnären Olle Baertling med sin geometriska konst, som även fanns representerad med en muralmålning i entrén till den första av Helldén nyligen uppförda Hötorgshusen. Helldén kommenterade:
– Många undrar ju varför man sätter mönster, men jag har alltid försökt göra ett slags slogan – man gör ett mönster för att göra ytan fattbar. En yta som man inte fattar hur stor den än är och vad för riktning eller utsträckning den har, den blir ju ointressant, den blir trist. Så att ett enkelt rutmönster gör ytan fattbar.
Bild 2. En av Kjaergaards ritningar med triangelmönstrets konstruktion. Foto: Jörgen Kjaergaard
Helldén och medarbetarna fick dock göra ett flertal kompromisser då anläggningen hade flera funktioner som prioriterades samt att strukturen redan var fastslagen. Men framför allt att budgeten inte tillät de material Helldén önskat, man fick t ex begränsa flera idéer och bytte ut lerskiffer och marmor mot betongplattor på Plattan, mosaiken på pelare byttes mot svart avlångt kakel. Helldén kommenterade:
– Det är svart skiffer och vit marmor. Ja, det var väl en önsketanke och det prövades alltså på den där gården [mellan två av Hötorgshusen, förf. anm.], men det blev för dyrt sade de. Det är det som är felet med Sergels Torg också, det skulle även där ha varit marmor.
Det är det som är felet med Sergels Torg också, det skulle även där ha varit marmor.
Helldén hade haft problem att utforma fontänen i trafikplatsens mittparti, han ville ha ett enhetligt uttryck runt hela fontänen med en kontinuerlig krökning. Han fick hjälp 1959 av sin danske vän, matematiker och filosofen Piet Hein som skissade på en matematisk formel – superellipsen, en slags kombination av ellips och rektangel. Fontänens botten är utrustad med runda ljusintag i glas som ger dagsljus och ljusspel (när fontänen är igång) ned till arkaden vid den helglasade lokalen under fontänen (bild 3).
Bild 3. Sergels Torgs fontän med superellipsen och glasobelisken, maj 2006. Foto: författaren
Torget var färdigställt och invigdes hösten 1967. Området utökades sedan 1974 med Peter Celsings Kulturhuset på södra sidan och Edvin Öhrströms välkända 37 meter höga glasskulptur Kristallvertikalaccent vid trafikplatsen i den östra delen av torget, som dock fram till 1997 saknade den belysning Öhrström önskat pga. teknisk brist på lämplig armatur.
Sergels Torg efter färdigställandet
Under 1970-talet började mer högljudda protester höras om moderniseringen av city. Det var lågkonjunktur och med ett ökat miljömedvetande kritiserades främst fokuseringen på bilism, men även mot kommersialism och rivningarna av de gamla Klarakvarteren, som fortsatte även in mitten av 80-talet. Vidare blev många medvetna om de negativa sociala aspekterna som florerade vid Sergels Torg. Puben Träff vid Plattan hade öppnats på 60-talet med en förhoppning att ge den mer vuxna allmänheten en träffpunkt likt vid en piazza. Men det var mestadels ungdomar och delvis kriminella element som kunde samlas i hundratal vid puben och utanför tunnelbaneentrén – något man fortsatte med även efter puben stängdes en bit in på 70-talet, den hade redan etablerat sig som samlingspunkt. Därur kommer ursprunget till platsen med den illegala handel som Plattan blivit förknippat med.
1993 hade staden samlat in nya förslag till ombyggnad av hela Sergels Torg, men man beslutade 1996 att bibehålla karaktären med viss upprustning. Man vidgade gångbanorna utanför Kulturhuset, lade till en trappa ned till torget från östra sidan och placerade ut mer sittplatser, konstverk och grönska. Man byggde också ut till en bred gångbana med bänkar på betongdäcket ovanför Plattan.
Inga kommentarer ännu.