Les Incroyables

Les Incroyables

Stilar från förrSerie – STILAR FRÅN FÖRR Man kan ju tro att mode för yngre är ett senare påfund historiskt sett. Det brukar oftast sägas att ungdomskulturen uppstod i och med 50-talsrockens inträde på västvärldens kulturscen. Det stämmer att unga då fick mer makt över sina egna liv, mer pengar och fritid. Men vi ska inte heller glömma bort de tjejer som var frigjorda flappers under 1920-talet, främst i New York, som ju var innan med nydanande ungdomsmoden och -stilar (håll utkik för kommande artikel i serien). Men det har funnits fler ännu tidigare, dokumenterade stilar, som Les incroyables:

Les incroyables, de otroliga, som flanerade runt på gatorna i Paris omkring 1795–1799 under tiden som kallas Directoire, dvs den sista fasen i den franska revolutionen då landet styrdes tillfälligt av fem direktorer. Les incroyables hade en extravagant, dandy-artad, sprättig klädstil, men som var nästan ovårdad och stökig till utseendet. De hade också ett rätt så arrogant och överdrivet beteende.

Les Incroyables

Les Incroyables

Det var efter Robespierres fall och slutet på den s.k. Terrorn som en våg av lättnad svepte över Paris och man intresserade sig lite mer för ytliga saker som mode. Les incroyables och deras tjejer, som kallades Les Merveilleuses, de fantastiska, brydde sig inte om tidens sociala konventioner och hade denna överdrivna stil. Man har inte kunnat klargöra om deras politiska ställning, även om de flesta hade en aristokratisk bakgrund som tillhörde jeunesse dorée, den gyllene ungdomen.

De gick klädda i mycket tajta byxor, och satte band på kortbyxorna/pantalongerna ovanför stövlarnas eller strumpornas slut samt hade väldigt höga kragar och mycket breda kragslag. En hatt av sorten som sedan kom att kallas Napoleonhatt var sorglöst uppvikt fram och bak, en piratring i guld i ena örat och håret hade långa korviga lockar, som kallades hundöron, alternativt rufsigt hår eller en mängd flätor. En del hade en frisyr som kallades à la victime, som var kortklippt i nacken och liknade den frisyr som klipptes på de som sändes till giljotinen, alternativt helt kortklippt. De hade som vana att inte uttala bokstaven R (som i revolution), så det blev t ex C’est incoyable!

Men en del av gruppen som klädde sig på detta sätt kallades även Les Muscadins, på grund av deras rikliga användning av mysk. De var konservativa rojalister, mot de revolutionära jakobinerna, och de rörde sig i Paris, där de drack, skålade för monarkin och jagade jakobiner med påkliknande käppar i handen som de kallade ”verkställande makten”. Ofta kallas även käppen sockerrör pga. sitt utseende, lite i form av en vriden gren (se bild nedan).

a la greque-sockerrör

A la grecque och en påkkäpp (sockerrör) till höger

Les Merveilleuses kallades alltså den kvinnliga motsvarigheten och de gick klädda i det som kallades à la Grecque, klänningar i lätta, luftiga tyger som vitt silke och muslin i grekisk och romersk antik stil. Denna allegoriska herdinnestil hade tidigare främst förekommit som motiv i tavlor och kommer från de tankar om att återvända till naturen som förespråkades av Jean-Jacques Rousseau. De fantastiska draperade sig med kulörta sjalar och en massa tygband med klassiska motiv. Fötterna bekläddes med guldsandaler och ibland fuktade de även sina klänningar för att de skulle bli mer genomskinliga och fästade vid kroppen.

För att inte känna sig alltför exponerade kunde de ha hudfärgade underkläder och strumpbyxor under – detta gällde dock inte dåtidens största kändis i Frankrike, Madame Tallien, som med extrem stil à la Grecque och hår à la victime ofta visade sig ute. Ett omtalat exempel är när hon besökte operan i Paris i en tunn, vit silkesklänning utan ärmar och underkläder, detta kommenterades med: ”Il n’est pas possible de s’exposer plus somptueusement!” – Det är inte möjligt att vara mer överdådigt avklädd! Kvinnor började under denna epok också använda handväska, en s.k. reticule, eller ridicule, som den även skämtsamt kallades.

Madame Tallien och två les Merveilleuses

Madame Tallien och två les Merveilleuses

Och nog tyckte jag mig känna igen denna stil lite i den som en del engelska och amerikanska band hade på slutet av 80-talet och början av 90-talet. T ex Dogs D’Amour och Jacobites här:
Dogs d'Amour och Jacobites

Dogs D’Amour och Jacobites

 

_Louise

 

, ,

Inga kommentarer ännu.

Kommentera