Glasbrukstäppan – Lost and fountain

PARKER KRÖNIKA För en del år sedan var jag ute på en promenad på de kulliga små gatorna runt Mosebacke på Södermalm i Stockholm. Jag råkade gå in på vad jag trodde var en privat liten bakgård, så jag blev osäker på om jag var obehörig. Vad jag hade hittat där var en stillsam, nästan magisk tillflyktsort i form av en sliten och nedgången mindre park med underbara, blå mosaikfontäner – det var Glasbrukstäppan. Denna ovanligt varma sommardag upplevde jag stämningen och atmosfären både som naturlig och jordnära, samtidigt lite trolsk. De små fontänernas stilla porlande vatten bland buxbomsplanteringar, en liten träpaviljong att sitta i under en stor ek, en annan mindre damm med sittbänkar på en högre del av parken; luften kändes krispigare och klarare och stadens alla ljud hade sugits upp i ett vakuum. Jag var tagen. Men eftersom platsen då var nersliten och vildvuxen, och jag inte hittade några skyltar eller information om platsen så begav jag mig sedan därifrån.

Men jag glömde den inte, och försökte vid några tillfällen hitta tillbaka. Det visade sig vara svårt för mig att lokalisera parken igen, mycket beroende på att jag inte visste vilken gata som var närmast (detta var innan GPS:ens tid) och eftersom kullerstensgatorna och stigarna i detta område ligger lite, vad det verkar vara, slumpartade och ibland avslutas tvärt i en återvändsgränd utan logisk förklaring.

Glasbrukstäppan – Mönster på paviljong

En dag på sommaren 2007 beslutade jag mig för att göra ett ordentligt och mer omfattande försök att återse parken. Utrustad med kamera och anteckningsblock gav jag mig iväg. Det gick någon timme av strövande utan resultat, men jag gav inte upp och efter en del irrande bortom Katarina kyrka dök den plötsligt upp! Och i ny, ansad dress denna gång, mer lämplig för en pärla som denna. Nu noterade jag hur jag tagit mig till den lilla parken, och tog foto på gatunamn och kännetecken för att vara säker på att kunna hitta tillbaka. Parken ligger mellan Sandbacksgatans och Mäster Mikaels gatans östra delar och Glasbrukstäppan är dess namn, enligt en ny, tydligt uppsatt skylt.

Glasbrukstäppan, planering från Stockholms Stad

Parkens bakgrund
När jag kom hem gjorde jag lite research på nätet och fick då reda på att Stockholm stad restaurerat parken några år tidigare så att den nu återfått sin forna glans från den modernistiska planeringen från 1948-52. På brandmuren som står mot norra delen av parken hade de nu fyllt i den tidigare målade skuggan av ett träd, som vid mitt första besök inte syntes så bra. Namnet Glasbrukstäppan kommer av att den ligger på gammal mark där olika hantverkare, främst glasarbetare, höll till. Innan parken anlades låg även Hantverksinstitutet här. Bortom dammen högst upp i parken står skulpturen Hantverksstenen av Edvin Öhrström från 1952, med olika hantverksyrken avbildade, som ett hommage till platsen.

Landskapsarkitekten Erik Glemme, som då arbetade på Stockholms stad, ligger bakom verket. Han planerade också bl a Rålambshovsparken, Norr Mälarstrands strandpromenad och omgestaltningen av Tegnérlunden på 1940-talet. Han arbetade ofta i nära samarbete med Stockholms stadsträdgårdsmästare Holger Blom. Glemme sågs som förgrundsfigur inom det som kallades Stockholmsstilen, där man tog omliggande regions och landskaps natur i beaktning när man estetiskt utformade parker och att dessa skulle planeras så att de kunde användas aktivt, t ex för lek, kultur och politik. Helt i den tidens anda av jämlikhetstänkande och funktionalism.

_Joyk

Delar av text översatta från engelska, från inlägg på tidigare blogg.